Att aldrig ge upp. Har väl aldrig riktigt funderat på vad det verkligen betyder. Men för snart två månader sedan så flyttade jag till Övertårneå för att plugga till elektriker. Inte skulle väl det vara så svårt? Ja, förutom att vara borta från min pojkvän och familjen. Men allt har varit så mycket svårare än vad jag nånsin skulle ha trott att det skulle vara.. Det var ju faktiskt nästan 5 år sedan som jag verkligen pluggade senast och verkligen försökte förstå! Så nu när jag sitter här och försöker plugga och lära mig samtidigt som jag längtar hem till Luleå ( som jag aldrig trodde att jag skulle sakna ) så är det så sjukt svårt att bara koncentrera mig på mina studier. El är verkligen ingen lek! Jag menar tänk på det! Det är irriterande svårt att förså allt! Allt från fasledare till sensorer och kretsscheman till el över huvud taget! Allt blandas ihop i skallen på mig och blir bara konstigt och ologiskt! Huvva.. Jag har iallafall väldigt tur att ha min mamma och min pojkvän som stöttar mig genom allt här. 

Sen att äntligen få bo ensam! JIPPIEEE! Eller? Nu väntar jag ju fortfarande på en etta då jag har en "rumskompis" som inte vet riktigt vad städa och diska är.. Men men.. En etta får jag väl snart. Hoppas jag.

 

Så nu betyder kamwe kuacha nånting helt annat. Kan som inte ens säga vad det betydde förut! Men nu betyder det iallafall att jag aldrig nånsin ska ge upp tron om mig själv. Att även om det är svårt och jobbigt så ska jag fortsätta kämpa och plugga! Även fast allt hemma i Luleå bara skriker efter mig... Vill som sagt egentligen bara hem. Kan nog inte påstå att jag längtat till julen så här mycket sen jag var ett litet barn. Bara tanken på att få fara hem i två underbara veckor känns så fantastiskt! 

 

Hoppas inte heller du ger upp! För jag ska då fan kämpa tills jag är en elektriker!!

-Betyder direkt översatt från swahili ; Aldrig ge upp. Ett uttryck som betyder allt för mig. 

 

Dom senaste månaderna har livet kommit med nya prövningar konstant hela tiden. 

Den ena svårare än den andra. Det är inte menningen attlivet ska vara simpelt. Den som tror det har det nog för enkelt.. 

Livet har sin upp och ned gångar för alla.. Kan börja från "början"..

 

 

 

 

Jag flyttade till min pappa i början av April. Eftersom vi alltid hade det kul ihop tänkte jag att det skulle funka.

Mamma och pappa separerade när jag var 6  år. Och när jag fyllt tolv flyttade pappa från Luleå till stockholm så jag och min syster for dit en gång per år och var med honom. För 10 månader flyttade han tillbaka. så efter nån månad så bestämde jag mig för att prova bo med honom. Det gick bra den första veckan... Då jag mest satt vid datorn och skypa med min pojkvän så spenderade jag inte så mycket tid med pappa. Men den sista veckan blev allt bara sämre. Vi bråkade mer och mer, till slut fick jag nog! Så jag packade mina saker och flyttade tillbaka till mamma. En månad tycker ni kanske inte var en sån lång tid. Att allt skulle lösa sig... Men min pappa, när han blev arg, kunde bli väldigt elak... Missförstå mig inte, jag älskar min pappa. Men orden han sa den kvällen ekar fortfarande i mitt huvud.. Hur han sedan grät och försökte be om ursäkt innan mamma kom och hämta mig... Men jag var för ledsen och sårad för att bry mig då. Så jag flytta hem.

 

Jag pratade inte så mycket med min pappa efter det. Han kom förbi hit några gånger lite då och då och sa hej en sväng. Vi pratade några få gånger på telefon. Men jag ville inte veta av honom just för tillfället. Jag mådde bra! Jag orkade inte sätta mig in i en situation med pappa så vi skulle börja bråka igen. Speciellt då jag fortfarande var sårad över var han sagt till mig kvällen jag flyttade. 

En helg for jag och min pojkvän till min familjs stuga för att ta det lugnt och slippa stress.

När vi sen nästan var hemma i Luleå fick jag ett sms av min pappa som fick mitt hjärta att stanna... Klockan var halv tolv... Jag förstod först ingenting. Och bestämde att han säkert bara var full och skrev nånting fär att jag skulle ringa eller nånting liknande. Han hade även skrivit på Facebook nånting som fick mig att bli arg på han. 

Ringde till min syster och hon hade också fått ett sms. Precis som jag trodde hon inte det var nånting att bry sig om. Så for jag och lämnade min pojkvän hos sin mamma och for hem till mig.

Pratade med mamma som tänkte samma som mig och min syster. Min faster tänkte samma. Ingen reagerade..

Men när min syster senare försökte ringa till honom tå gånger och han inte svarade så började vi undra.. 

Mamma ringde polisen och förklarade hur det låg till. Som tur tog de vår oro på allvar och for hem till pappa. När det gått två timmar utan att vi hört av polisen började jag undra vad som på gick... Efter bara en halvtimma efter det ringde det på dörren... Jag hörde bara mamma öppna dörren och prata med nån.. Jag kände mig tvungen och började klä på mig. Det var då mamma kom in och sa vad som hänt. Att papa var död. Han hade hängt sig själv i vardagsrummet. Chocken jag hade gjorde att jag inte kommer ihåg så mycket av vad som hände sen. kommer ihåg att jag gick och hälsade på poliserna som kommit och berättad för mamma. Jag hörde knappt nånting av vad dom sa. Jag satt bara med min kaffe kopp och stirrade ut henom fönstret. Sen säger en av poliserna " Emelie, vad du nu än tänker på så måste du veta att inget är ditt fel. Det var hans eget val. Han var en vuxen man" Orden bara ekar i huvet. Allt var som en mardröm.. Trodde jag skulle svimma eller spy...

Till slut klarade jag inte av att bara sitta där. Så jag hämtade min mobil och ringde min pojkvän. Det var när han svara jag förstod vad som hänt. När jag sa dom där orden till honom.. "Pappa har hängt sig.. Pappa är död"

Jag kunde inte andas... Jag bara grät...

 

Tiden efter det har varit bland det jobbigaste jag varit med om. Imorgon är det två måmader sen han gjorde det. Två månader sen mitt liv blev förändrat och jag ser annorlunda på allt.... But life goes on. Finns inget man kan göra åt saken. Men måste fortsätta.. 

Jag har haft tid att förlåta honom. Men kommer aldrig sluta fråga varför. En fråga jag aldrig kommer få svar på.

Men jag måste försöka acceptera hans val.